En undersköterske-, sjuksköterske-, psykoterapeut-, personal- eller läkar- specialist i Allmänhälsa högprioriterar och behärskar:
1. Hälsobegreppet ~ psykiskt, fysiskt, fysiologiskt, socialt, ekonomiskt välbefinnande inkl arbetsförmåga, möjlighet att uppfylla relevanta livsmål, självförverkligande.

2. Hälsoetik ~ Alla handlingar och åtgärder ska vara långsiktigt säkra och hälsoförbättrande utifrån förklarade och kartlagda kausala orsakssamband om alla relevanta hälsodeterminanter. Ursprunget är etiska principerna: göra gott, nytta, autonomi, människovärde, behov~~>analys, aldrig skada- primum est non nocere.

3. Hälsoevidens~ inte studieresultat på intermediärvariabler utan på hälsa, ohälsa-död inkluderande långtidseffekter.

4.Samhällsansvar ~ förebygga, anmälningsplikt barn, missbruk, psykisk tvångsvård, olämpl körkort, vapen.

5. Individansvar ~ förebygga, stärka, coacha, empowerment, narkotiska-, farliga läkemedel, farlig sjukskrivning, SSRI, SNRI, inte skada genom onödiga behandlingar, utredningar.

6. Utantillkunskap alarmsignaler allvarliga sjukdomssymtom/tecken samt om risk-, friskfaktorer för folksjukdomar och skador.

7.Hälsoetisk evident revision ~-intresse av att följa, utveckla sin verksamhet genom att sätta hälsorelaterade mål och utvärdera hur pass de är uppfyllda. Effektivitet= graden av måluppfyllelse.

8. Respekt, ödmjukhet ~ nolltolerans mot verbala och ickeverbala kränkningar. Inga patienter är fel patienter. Stilla oro är viktigt. Alla upplevelser måste ses och bekräftas. Även patienter har dock ansvar att inte skada och kränka andra och vi har ansvar att visa att vi inte accepterar det.

9. Högsta möjliga = direkta tillgänglighet vid högsta behoven och största sårbarheten.

10. Den trygga, respektfulla, bekräftande, långsiktiga välkomnande terapeutiska kontakten som inte bygger på svikna övertygelser (ovan) är en grundförutsättning för implementering, ökad hälsa.

John Blivik 2017